I mitt underbara liv så finns de ett dåligt hörn. Ett hörn jag vill glömma, ett hörn som jag hatar att prata om.. eller att tänka på. Jag mår så sjukt dåligt av att de hörnet finns.. De är samma person som skapat mitt hörn som kan ta bort hörnet.

Och idag har jag tänkt på de dåliga hörnet och pratat om de med både mamma och Emmy. Varför känns de som jag blivit överkörd av en lastbil och sen doppad i gavleån?


De svider i magen.. välkommen kära magkatarr.. inte en dag försent.
Vad bra att livsglädjen är på topp innan man somnar!