Jag tycker att de är jätte jobbigt. Att någon man bott med i snart 2år. Sovit med varandra nästan varje natt i 3års tid och sen byter han jobb och får jobba runt om i sverige. Visst blir de en omställning men jag är så stolt över honom. Han var the one av tio tusen. Klart jag ville att han skulle tacka ja till jobbet. De är en stor chans för honom. Jag visste att de skulle bli jobbigt men jag måste tänka på framtiden också. De här jobbet kanske lönar sig för mig i slutändan också, om jag har tur!

För att saknaden inte ska gå i överstyr så gäller de att man har folk omkring sig och inte känner sig ensam. Vart med syster väldigt mycket, tränat, gått promenader, lagat mat and so on. Igår var jag med pappa på IKEA, de var mysigt! Sen i helgen så jobbar jag och så är jag hembjuden till pappa på mat. Tacos liknande är de prat om. De gäller som sagt att ha något att göra.. sitter man ensam hemma i soffan så börjar man tänka och blir helt galen och vill bara ringa och trackassera honom. Visst så pratar vi massor i telefonen och skickar mycket mess och pratar även på msn. Skönt att höra att han trivs och säljer bra. Även att han kommer bra överens med killarna han jobbar med.

Kul att så många vänner ändå tycker "synd" om mig och vill bjuda mig på fika. Vill att jag ska
komma över på filmkväll and so on. De är så skönt att veta att ni finns för mig. Love you guys!