22 augusti
"Idag fick vi fiskbullar till lunch. Alla bara skriker när det är fiskbullar. Att det är så jävla äckligt. Så ofräscht med fiskbullar (ofräscht... Vad är fräscht? Mattantens pizzabiffar? Mattantens trädgårdsmästargryta?). Jag älskar fiskbullar. Men eftersom jag är en sån fegis med en enorm rädsla för att verka ofräsch åt jag bara två fiskbullar. Killarna skrek att det luktade fitta. Och vem vill lukta fitta? Inte jag i alla fall. Jag vill lukta fräscht, och att fittor inte är fräscha, det har men ju fått lära sig. Alltså, inga fiskbullar, fast jag skulle ha kunnat dyka rätt ner i dillfiskbullstunnan och bara låta bullarna simma in i munnen på mig. Undrar hur fräsch den fantasin är på en skala? Jag såg dansken tog två portioner. Är det ett tecken? Ett tecken på att han gillar fitta, ett tecken på att han är ofräsch eller ett tecken på att vi är gjorda för varandra? Herregud, hur kan jag ens tänka den tanken?! Att jag skulle kunna vara som gjord för dansken? Han är ju TVÅ år yngre. Hade han varit två år äldre hade det väl kunnat gå att överväga. Men vad skulle Carro/Malin/Thea säga om jag sa att jag trodde jag var gjord för en sjua i manchesterbyxor, gröna dessutom! Det går ju inte. Bort, bort, bort. Dansken går bort. Annars kan jag ju räkna bort mig själv, Tvätta mig själv i 180 grader och lägga resterna till katten"
Så klockrent!
Så klockrent!
Kommentarer
Trackback
